Hej i sena kvällen! Jag ligger och shoppar julklappar på nätet för jag kommer aldrig i väg till affären nuförtiden. Varken hinner eller vill..i dessa tider. Alla kvällar blir så sena. Barnen tar tid på sig vid läggning och när dom väl har somnat så har jag så mycket kvar att göra som jag inte har hunnit med under dagen. Roliga saker i och för sig, men det blir en stress när det läggs på hög. Varför är det alltid stressigt innan jul? Det spelar ingen roll hur tidig man är med allt eller hur mycket man planerar. Något inträffar alltid och så blir det stressigt ändå! Jag skriver man, för jag utgår ifrån att det är så här för alla, men det kanske bara är så för mig? Konstigt är det i alla fall. Nåja. Kolla här! Förra årets sötaste tomtenisse. Och han är min! På söndag är det Luciadagen vänner. I år blir det inte som vanligt. Men. Förra året...då fick vi se VÄRLDENS finaste luciatåg på Julians särskola, åååhh vad jag saknar sånt. Tillställningar med massa blandat folk. Förväntansfulla föräldrar och syskon och barn som har pirr i magen och pliriga ögon. Fika och prat efteråt med pepparkaksmulor runt munnen och kramar och utrop: åh vad duktig du va! Vad jag är stolt över dig! Det blir lite ”speciellt” ska ni veta..när man har ”speciella” barn och dessa barn uppträder för en mamma och en pappa. En får ha snusnäsduk redo för tårar är obligatoriska. Där står han eller hon som man inte alls visste hur det skulle gå för som liten. När tankarna gick i stil med: kommer mitt barn att kunna prata? Att kunna gå? Kommer mitt barn att få kompisar? Och så står barnet plötsligt där. Blivit stort. Retas med klasskompisen bredvid, skrattar och sjunger högt, sånger inövade under lång tid, för lite längre tid tar det. Men det gör inget, för tillslut så sitter det. Och det är alltid värt att vänta på. Alltid. Dessa tillställningar ler man från öra till öra (när man inte gråter) och så undrar man, varför man oroade sig så? Så onödigt. Så himla, himla onödigt.
