Hej vänner! 🌸 Hoppas ni har en fin dag. Jag har inte kunnat skriva här så mycket denna vecka för jag har barnen själv och har inte hunnit. Hoppar in en sväng här nu medan jag lagar lunch. :) Måste bara berätta om min konversation med Julian i går eftermiddag. Ibland så känner Julian sig otillräcklig och det gör ont att höra. Jag tror inte han är ensam om detta, det finns ju många med diagnos som känner att de inte klarar av kraven som ställs på dom. Herregud man behöver inte ens ha diagnos för att känna så. Det blir så tydligt hur han känner eftersom att Julian kan prata. Vi pratade om skolavslutningen och hur han känner att han inte kan alla sångerna att han inte riktigt vet hur han ska göra .Julian är en showkille och älskar att spela teater etc. Men han är samtidigt blyg och har höga krav på sig själv. Så när det är stora folksamlingar så kan han bli väldigt nervös och osäker och blyg, även om det är folk han känner. Hans diagnos gör ju att han inte riktigt hänger med i det sociala spelet bland annat..och det känner han. I år är skolavslutningen digital, och jag sa till honom att det är bara vi i familjen och vi älskar ju dig och du behöver inte sjunga rätt. Då sa han ”mamma älskar du mig fast jag är som en bebis ibland?” Aj rätt in i mitt mammahjärta. 😭❤️
